Internationella tvillingdagen

Jag trodde aldrig att jag skulle få ta del och delta i en sådan dag. Jag trodde aldrig att jag skulle få tvillingar, även om vi skämtade om det ibland. Jag trodde aldrig att detta skulle hända mig.

Jag beundrade tvillingmammor. Jag förbryllades av hur de orkade och hur de lyckades få ihop allt. Jag hade ”bara” en enling och kunde känns att det var svårt ibland. i

Men nu är jag själv här och ja, ibland är det svårt och intensivt, när båda är ledsna samtidigt och ska bäras. Men man får liksom bara till det.

Jag bara älskar att få vara deras mamma. De är så snälla, underbara och börjar visa sin personlighet mer och mer. Mina tvillingar är fortfarande små (4 mån) och jag bara ser fram emot att se de utvecklas, precis som mina andra barn. De är födda prematur och förhoppningsvis kommer de att ta igen sig med jämnåriga.

Vi valde aktivt att namnge de med olika namn som inte påminner om varandra. Inte samma bokstav eller samma klang. Även om de kanske i framtiden kommer att ses som en så vill vi att de ska kunna utvecklas individuellt som två individer. De kanske liknar eller inte i framtiden men de är två.

Redan idag så sätts de inte in i systemet som två indriver. De är antingen en eller en + en halv. Sällan räknas de som två, om man inte ska betala då räknas de alltid som två. Det känns lite sorgligt faktiskt.

Vi vet inte hur vi firar men något mysigt ska det bli för att fira att vi är tvillingföräldrar och syskonen har tvillingbröder.